Det började för mer än 8 år sen.
Vi båda var med i Villa Medusa i Österrike. Jag träffade Sandra på hotell Oden dagen innan planet lyfte. Det var första gången jag såg Sandra i mitt liv. Jag var 21 Vi var 8 deltagare som åkte ner för att göra inspelningen för kanal 5. Dokusåpa var nytt på den tiden. Förväntningarna var enorma från min sida. Det är absolut en av dem roligaste tiderna jag haft i mitt liv. Ni som sätt programmet vet exakt hur vi röjde och hur sjukt kul vi hade.
Min plan var att härja och strula runt. Men så fanns det en söt tjej som såg ut som 16, fast hon var 23. Det var Sandra som jag nästan delat 10 år av mitt liv med.
Kärleken var oundviklig. Har aldrig tidigare tittat så djup i någons ögon som Sandras. Våra blickar var så starka att tiden stod still. Jag träffade min livskamrat i en dokusåpa, på dem mest skumma förhållandena som finns. Sen första dagen vi träffades har vi bott ihop.
Kärleken blev så stark under inspelningarna, så vi blev tillsammans under programmets gång. Vi upplevde otroliga upplevelser under dem 5 veckorna. När vi hör vår låt, så går minnena tillbaka till Villa Medusa där vi träffades. Hörde låten idag, skumt!?
När vi kom tillbaka till Sverige så flyttade vi ihop direkt. Vi kände att vi inte kunde vara utan varandra.
Sandra flytta upp till Stockholm från Värmland. Vi bodde hos min morsa ett tag och tills vi till slut hitta en lägenhet i Solna. Äntligen fick vi ett gemensamt hem att börja vårt liv i.
Några år senare köpte vi vår drömlägenhet. I två år vänta vi på att lägenheten skulle bli klar, en stor 4:a i Solna. Så pass stor så vi kan få en liten tillökning i familjen. När vi flytta in kändes en enorm glädje, trygghet och framtid. Vi var så himla glad, vi trodde inte det var sant.
Under årens gång har mycket hänt, som i alla förhållanden. Det går upp och ner. Visa gör snabbt slut, visa kämpar på vidare.
Jag och Sandra är väldigt olika men ändå lika på något sätt. Sandra har drömt om både giftermål och barn. Jag har varit tvärt om. Jag har fått för mig om man gifter sig så slutar det ofta i skilsmässa. Att skaffa barn har jag också varit osäker på. Kan bero på min brutala uppväxt med min så kallade pappa. Jag har hört, att blir man misshandlad som barn, så kan det hända att man ger samma till sitt barn. Herrgud, min rädsla för det har hejdat mig kraftigt! Men alla säger att jag skulle bli en kanon rolig farsa, så knäpp och äventyrlig jag är. Kanske det… Jag vet i alla fall att Sandra skulle absolut bli en av värdens bästa mammor.
När man tillbringar så lång tid med en partner så kan det hända att man växer ifrån varandra. Man måste jobba för förhållandet. Jag kan inte stå stolt och säga att jag gjort det 
Jag har varit dålig på att ta hand om sysslor i hemmet och lagt ner för mycket jobb på mina företag. Samtligt blev vårt förhållande mer och mer lindande, både pågrund av det och annat.
Vi stod och stampa på samma plats, åkte på samma spår. Passionen, fjärilar i magen och att kunna skratta och göra saker tillsammans hade försvunnit. Och då går det neråt. Vi testade att gå till parterapi men tyvärr tycker jag att den vi träffade var totalt värdelös. Dagar gick, veckor gick, månader har gått och det blev inte bättre.
Lyckligtvis så har vi inte haft ett bråkigt förhållande med skrik och annat jobbigt. Utan mer av den onda verkligheten när man bara forsätter och fortsätter i samma trista tråkiga vardag. Sexlivet försvann, glädjen försvann och hoppet på att det skulle bli bättre blev bara värre för varje dag som gick.
Vad hände? Vi som är det längsta dokusåpa paret som hållit ihop. Vi som stod starka tillsammans när många av våra vänner gjorde slut. Det har ju varit vi sen vi var ”små” Vi har gjort allt tillsammans…
Idag har jag och Sandra bestämt oss för att gå vidare i livet. Vidare till vad? Ja det kan endast morgondagen utvisa.
Hur känner jag mig?
Jag tycker att det är fruktansvärt tragiskt och hemskt jobbigt. Tryggheten, och att alltid Sandra funnits hemma, alla sms och ringningar per dag. Att delat säng med en person i så många år. Här om dagen tänkte jag, tänk om Sandra skulle råka ut för en trafikolycka, vad skulle jag göra då? Skulle jag orka leva längre? Skulle mitt liv kunna bäras. Nu idag ska vi gå skilda vägar och leva två olika liv. Som om vi inte varit med varandra. Skum tanke.
Jag känner även en glädje för oss båda och mig själv. Ett nytt hopp ett nytt kapitel i mitt liv. Det bästa ur detta är att vi båda känner likadant. Vi kom tillsammans till insikt att vi måste dra i handbromsen och göra något, åt vår inlåsta tågvagn som bara åkte på ett och samma spår varje dag. Jag känner nu att för varje dag som går så har vi absolut gjort det bästa beslutet i dagsläget. Vi behöver få luft båda två. Vi behöver komma bort från varandra.
Jag känner att mitt liv börjar i morgon. Jag känner att mitt liv kommer bli mer fyllt av glädje, skratt och liv. Men om vår kärlek till varandra är så pass stark som den varit en gång i tiden, så är det inte omöjligt att vi hittar tillbaka till varandra en dag. Det kan endast framtiden visa.
Idag är vi vänner och kommer göra en bodelning. Jag tror och hoppas på att allt kommer går bra och att vi stöttar och hjälper varandra den sista tiden vi har kvar.
Sandra, du kommer alltid att finns i mitt liv på något sätt.
Jag avslutar detta inlägg med lite bilder på oss tillsammans. Och ser fram emot mitt nya liv som sakta men säkert kommer att börja nu.
Usch vad sorgligt.. och vad fint skrivet av dig.. Hoppas det är det bästa för er båda
Oj jag känner ingen av er personligen men kan erkänna att jag vart rörd av ditt inlägg, det var fint skrivet av dig.
Hoppas ni båda finner lycka åt vilket håll det må bära, men om det finns kärlek kvar mellan er så släpp inte det.
säger som lena, blev tårögd trots att jag inte känner någon av er…aja hoppas ni trivs med era nya liv nu!!!
Tror det är många som känner igen din situation Stefan. Man har varit tillsammans ett par år, lågan är sedan länge släkt, fjärilarna är sedan länge döda. Kvar har man ett förhållande som går på rutin. Man bråkar och gnabbas, man stör sig på varandra. Sexlivet är sedan länge dött och begravet, kvar har man bara rädslan för att bli ensam, rädslan för att förlora en person man levt länge med.
Jag gick igen om din situation för två år sen, då jag gjorde slut med min dåvarande tjej efter sju år tillsammans. Det var mitt livs bästa beslut att göra slut i det läget! Jag har aldrig ångrat mig en sekund! Visst var det tufft, men så roligt som jag hade tiden efteråt var helt sjukt! Jag lekte av mig och älskade singellivet. Jag lärde mig otroligt mycket både om mig själv och om andra. Nu har jag tjej igen och har tagit med mig alla erfarenheter och alla lärdomar från mitt förflutna. Detta nya förhållande är 10ggr bättre än det förra.
Jag önskar dig all lycka och hoppas du tar till vara på tiden som nu kommer. Inga snefyllor och fyllesamtal till Sandra. Ut och lek, lek LEK! Det känns som att du behöver det!
grymt bra skrivit. Lycka till eller kör hårt
Vad hände med Sandras kommentar?
Du skriver som alltid som en kratta Stefan men det är bra att du är ärlig och öppen även med svårigheter i livet, heder åt dig för dig. Har egentligen slutat följa bloggen eftersom den inte är rolig längre men halkade nu in och fick se detta. Hoppas ni får det bra nu båda två!
P.S. Kollade på alla bilder och du är SJUKT lik Patrik Ekwall på TV4 på den sista, med Ferrarijackan. Har du hört det förut?
varför tog du bort vad jag skrev..
JAg tyckte ju något!!!
Kyrzja: Stefan behöver inte leka.. han behöver bli vuxen… Det är nog det som var en del av problemet.. att sitta kvar i en svunnen ungdom och vagra bli stor..
Svår när jag ville ha barn.. och han är et…
Jag tycker oxå att detta är fruktansvärt trist!
JAg ville mer och hade planer.. men det fanns inte samma fråån Stefans sida.. Han grävde ner sig i sitt jobb, Och har i princip aldrig nämndt mig här tidigare, men nu ska det skrivas en lååååång historia..
Om jag fick välja så vill jag inte ha det kvar, inlägget alltså.
JAg är lessen oxå och har varit länge.. men det står det inget om tidigare…
Mitt liv vill jag inte ha på en blogg.. då hade jag bloggat..
Men är fint skrivet och jag blir förvånad över att jag aldrig har sett eller läst något som stefan skrivit om mig tidigare… Trist….
Men man säger ju att man ite saknar kon föräns den inte är kvar i hagen..
Sandra
Sandra: Somsagt, jag känner inte till era problem i detalj, men ska jag vara ärlig så passar den väldigt bra in i samma händelseförlopp som drabbat många andra i er situation! Tjejen spenderar ett par månader med att vara nykär, allt annat efter det handlar om att förändra killen och få honom att passa in i den schablon som tjejen burit med sig sen liten över hur en relation och en pojkvän skall vara. Killens motreaktion till att alltid bli tjatad på och aldrig få vara nöjd och stolt över sig själv, blir att han backar. Tror ni att man blir MER motiverad av att prata barn och framtid när man hela tiden har känslan av att man inte duger?
Tjejer måste lära sig att ta sina pojkvänner för vad de är, och inte försöka förändra dem! Det går inte att förändra andra människor!
Hej där!
Du behöver inte publicera denna kommentaren, men skicka den till Sandra.
Tar inte någons parti, men vill ge lite reflektioner om er och vad jag tror kan vara bra för er! Utifrån det man kan läsa så tror jag inte ni gjort allt ni kan ännu!
Känner ingen av er, men tycker ni är fina tillsammans, och verkligen passar ihop!
Förstår ditt inlägg totalt Sandra, förstår vad du menar också. Men det har dock framgått rätt klart i bloggen att Stefan verkligen älskar dig och är stolt över dig och uppskattar dig enormt! Sedan så har man nog förstått också att du inte uppskattat att vara med i den så som du skriver. Så man har nog antagit att det är därför som du inte varit med så mycket! Inte av någon annan anledning! Så tror jag nog de flesta åtminstone uppfattat det! Men det har verkligen inte framgått att ni inte har haft det bra! Utåt sett, när man inte känner er, så har man nog sett er som väldigt stabila, där du varit den som stått för ”grunden” det ”stabila” och ”den som hållit skutan på rätt köl” och Stefan som den med upptåg , ideer och spontanitet, men samtidigt som den som verkligen är mån om dig och i slutändan ändå lyssnar och litar väldigt mycket på dig. Kanske har Stefan inte skrivit något om att du är ledsen och känt det kämpigt, för han inte vill se det, utan velat trycka undan det för han inte vill mista dig och inte offentligt vill visa att det inte är bra, men nog inte vetat hur han skall göra och hantera det. Tror nog alla förstår att Stefan nog innerst inne inte vill mista dig egentligen och nog gärna skulle fortsätta, och nog kanske någonstans är lite rädd för att mista dig, lite som du skrev på slutet, att man först förstår vad det innebär när det verkligen sker och då vill man försöka skydda sig så gott det går. Helt naturligt att känna så och rationellt för Stefan att agera så, men hans sätt tolkas nog fel från din sida och verkar irrationellt från din sida. På samma sätt som ni båda har olika sätt att tolka Stefans sista inlägg på! Du läser det inte på det sättet som Stefan skrev det, och jag är övertygad om att det beror på att ni inte ”pratar med” varandra! Ni pratar ”till” varandra men inte ”med” varandra!
Men självklart blir det ett problem i relationen om man är på olika plan i livet. Du vill gifta dig, bilda familj och ”slå dig till ro” och Stefan har inte kommit riktigt dit än. Kanske är en del Stefans mål att bygga upp en riktigt stabil ekonomi först innan han vill skaffa barn och även för att kunna ge er ett gott liv? Kanske är det därför han satsat så mycket på jobbet? Sen såklart har Stefan ambitionen att inte vara ”vanlig” utan vill nå högre, och det är ju en bra egenskap för er båda. Tyvärr så missade han kanske där ”dig” och vad du känner och vill och dina behov, men kanske har han ändå gjort detta för ett gott mål, men inte förstått exakt vad du vill även om du sagt det. Ibland säger man saker, men det som sägs uppfattas inte av motparten så som det sägs även om båda tror att det är så. Låter kanske djupt, men tänk tillbaka på några situationer!! Som jag sa, man pratar till varandra inte med varandra.
Jag antar att ni ändå försökt pratat om detta, och då menar jag pratat och lyssnat på varandra, kommunicerat, inte ”argumentera” eller grälat . Som jag sa ovan så i de flesta fall när det blir problem så beror de på att man inte lyssnar på varandra och har en bra kommunikation utan missförstår varandra i de små situationerna och reder inte ut dessa utan de byggs på undan för undan och tillslut blir det för stort att komma över. En del i detta är väll ex Stefans fokus på sitt jobb istället för på dig, fast det kanske indirekt ändå är ett fokus på dig någon stans där ändå? Otroligt synd att parterapeuten ni träffade var dålig, men om man bara tar det lugnt och lyssnar på varandra och vågar säga vad man tycker och håller sig till fakta och inte ”ge igen” fasoner eller egna värderingar, prestige eller annat, så kommer man väldigt långt själva! Ingen annan känner Stefan bättre än du och ingen annan känner dig bättre än Stefan. Men ni måste nog verkligen sätta er in i varandras situation och förstå hur den andra tänker i situationen och varför man tycker, tänker och känner så! Samt att ni båda förstår vad ni menar och säger och pratar ”med” varandra. Kommer inte vara roligt eller enkelt, men nödvändigt för er om ni någonstans vill fortsätta tillsammans och nog väldigt bra för er oavsett om det inte kommer ändra på något mellan er. Ni har varit tillsammans i 8 år!!
Sen såklart skall jag vara ärlig så tror jag att du är den delen hos Stefan som har hållit honom på rätt kurs och hållit tillbaka honom i många lägen, vilket jag tror är precis vad han behöver. Stefan är ett ”barn” och kommer alltid att vara ett ”barn” i sinnet! Det kan nog ingen ändra på någonsin, alla upptåg och hyss etc. Det är en del av vad Stefan är, och säkert en del som du en gång föll för, men allt för ofta verkar dessa nu vara förknippade med kraftigt alkoholintag, vilket kanske tillhör ungdommen eller?…den delen går ändra såklart! I den bemärkelsen vägrar Stefan att bli stor och vuxen, men på andra planet är han fullt vuxen, i arbetslivet. Så håller med dig där att Stefan nog inte behöver leka, han har gjort det och kommer alltid göra det på sitt sätt vilket inte är fel, men han behöver nog finna en balans där. Nu är det tyvärr en mix av 100-100. 100 % vuxet seriöst för att sedan bli 100 % barn oseriöst, så det där mellantinget som det finns utrymme för i en relation som eran har ni nog inte hittat, och det är inte lätt men det krävs en del av er på kommunikationssidan skulle jag tro! Därtill kommer väll det faktum att ni båda varit offentliga personer, men att Stefan fortsatt vara det och vill fortsätta att vara det. Det är också en del ni måste reda ut. Det går om ni vill det! Hur många vet något om Bert Karlssons fru? Självklart är det dessa upptåg och grejer som är det som folk vill läsa om på bloggen. Så ställ er frågan båda två, när började det bli dåligt på riktigt? Separat svara på det båda två och jämför sedan, och sedan låt var och en förklara vad de menar. Troligtvis är det inte samma tidpunkt eller orsak som ni kommer på….vilket beror på att ni inte tydligt nog har pratat ”med” varandra. Eftersom jag antar att det är Sandra som är den som vill ”bryta upp” så är i detta fallet hennes tidpunkt eller tidpunkter (är garanterat flera små som behöver redas upp) viktiga att ni pratar igenom!! Och prata metodiskt och lyssna Stefan!! Inte argumentera eller försvara eller börja förklara utan lyssna och tänk igenom, sen lugnt metodiskt och ”faktamässigt” säg hur du upplevt den situationen utifrån din sida och varför du gjort si eller så, varför och dina tankar och orsaker till agerandet. Det är viktigt att ni är helt ärliga och att ni har med saker som tidigare har hänt i era liv när ni lyssnar på den andre hur den känner. Som tex att ditt förhållande till din far inte var bra och att du är rädd att du skall behandla ditt barn illa som något genetiskt arv etc. Alla sådana saker som ni har med er måste ni ha i åtanke när ni lyssnar på vad motparten säger.
Känner ni fortfarande något för varandra så sätt er ner en helt ”ledig” dag och lägg tid på att prata med varandra, och red ut var och när det börja bli dåligt, och se om det ni har går att rädda. Inte alls säkert att det behöver bli som ni känner nu, om båda är villiga att lyssna och förstå vad ni egentligen tänkt och menat i situationerna det handlar om. Kanske vill Stefan mer och har planer också, men hans utformning ser helt annorlunda ut, men leder ändå till samma mål men på ett annat sätt, eller så gör den inte det och då är det rätt att bryta upp. Men utifrån det man läst i inlägg och kommentar så verkar det helt uppenbart att ni inte har pratat ”med” varandra om dessa saker! Gör det! Gör det inte i en blogg!!
Ett exempel på vad jag menar är väll exempelvis Robbans bloggande och offentliga upptåg etc som i princip helt slutat nu när han skall bli far…kanske det är en del i det ni behöver prata om….inte om Robban men om situationen att han nu skall bli pappa…är det en del som är en sådan tidpunkt som kanske ligger på Sandras sida och behöver pratas om kanske?
Hoppas ni reder ut allt, oavsett hur det slutar, men jag tycker ni är skyldiga varandra att verkligen sätta er ner och prata med varandra!! Kasta inte bort det ni haft med risk för att bli ovänner vid bodelning etc, utan att VERKLIGEN förstå varandra och varför det är som det är! Prata med varandra inte med vänner eller väninnor!!
Andreas
Jaha! Du skulle visat Sandra det du skrev i bloggen, fast på riktigt och inte via en blogg, men nu är det försent! Så ta dig lärdom av detta. Ha det bra bägge två.
Los Sparvos
Hej
Eftersom jag känner er båda så lider jag också mer er båda. Min rekommendation till er båda är att ta en timeout dvs semester ifrån varandra, ni har levt intensivt väldigt länge att man lätt blir ”hemma blind” Och är kärleken fortfarande så pass stark som ni båda vill få fram på olika sätt, ena skriver och den andra vill se förändringar mm.
Jag vet ej eran situation och ska väl egentligen inte ha en åsikt över något jag inte känner till bakgrunden mellan er två. Dock tycker jag om er båda så vill ge min sida och tanke till er två
Att det är slentriant och tråkigt. Det enda som kan hjälpa är en rejäl väckar klocka som detta är. Att gå i Parterapi hjälper inte alla par. Utan det viktiga är att kunna förändras ihop och båda känna sig nöjda med dom förändringar som kan komma utav situationen.
Båda måste inse att det är ett stort steg som behövs göras från båda sidor!
Man behöver ta sig tid till varandra, ge sin partner uppmärksamhet och omtanke.
Finns den starka kärlek som jag tolkar att det finns, så hoppas jag Stefan tar sig en funderare på en familj som är fler än bara er två.
Jag har känt Stefan sen han var en liten huligan och mkt av min och hans uppväxt är väldigt likt fast vi är uppväxta i olika delar av lilla sverige.
Har sett honom sen liten och jag ser vilken person han är idag.
-Stefan du är inte alls som våran finska släkt, du är inte alls kall eller elak. Visst du har fortfarande dom små nackdelar att när du väl går in i ngt gör du det 110% Som du gör med dina företag, mycket därför jag diskuterar med dig om planer vi har. Dock problemet är man glömmer sin parner väldigt lätt.
Nä du ska inte vara rädd att varken gifta dig eller skaffa barn. Du är en människa som verkligen bevisat att du brytit mönster från din far men också från din släkt.
Så visst det är stort ansvar att bli make och en pappa, och i mina ögon skulle du bli bra på båda delarna. Sjävklart är det naturligt att vara rädd, även lyckliga människor är rädda vid stora förändringar.
Jag tror du haft som undanflykt för dig själv ang din uppväxt med en far som slagit dig och en släkt som har noll kontakt (förutom mig då) Du är en bra människa även fast du röjt i olika dokusåpor och i livet. Så har du bevisat till mig att du är en människa jag kan lita på. Ta steget med Sandra att bilda familj, har man så stark kärlek som ni två haft/har så finns det inga ursäkter.
-Sandra, jag har sett er båda under några år och jag har sett hur Stefan ser dig som sin ögonsten. OM också du har kvar stark kärlek till Stefan, så är det bra att han får en väckarklocka. Om jag får ha en åsikt i en blogg som alla kan läsa så skulle jag ge Stefan chansen att ”växa” upp. Jag tror ärligt han skulle ta den. Jag vet för jag är likadan där. Dock min historia är att jag förlorade min ”Stora kärlek” och jag ångrar varenda sekund att jag inte kämpade mer, ingen efteråt har fått mig på samma plan som jag hade med mitt ex Och jag tror hon ångrade sig också att det tog slut mellan oss.
Ge Stefan chansen och gör sitationen till något positivt.
Ni har all chans i världen att göra ngt positivt av eran situation, jag kan förstå att ni försökt i flera månader, men har ni verkligen haft ”semester ifrån varandra” ?
Att ni båda kunnat tänka igenom era situationer där man både får tänka egoististkt men också på sin partner. Den ena vill en sak och den andra vill en annan. Hitta mellan läget där båda kan bli nöjda.
Och ngt så enkelt som att hitta tillbaka till varandra även fast allt är i en gråzon för tillfället, det är konstigt nog ganska enkelt, fast det behövs att det är två som förändras inte en.
OM Stefan skulle våga ta steget att bli ”vuxen” som make/far så behövs också att du Sandra och förändrar dig. Som jag ser er just nu är det två viljor som vill olika saker, hitta gemensamma lösningen och förändra er båda så klarar ni denna kris ni har. Alltså finns ingen sida som har rätt eller fel. Än en gång trycke rjag på att ni måste vara två som förändrar er….
Dock självklart om ni känner att ni båda försökt allt och ni vill inte dela livet ihop mera. Så är det mer jobbigt med efterspelet med bodelning och pengar mm som blir inblandat. Försök och vara vänner och lös problem som uppkommer skapa dem inte. Man mår väldigt dåligt om man börjar bråka om små saker.
Min förhoppning är att ni löser eran kris
Kram
Micke
Hejsan.
Roligt att så många har så mycket att säga..
Det som någon trode,att jag vill ändra på Stefan är ju helt fel. Snälla det är ju för att han är som han är som jag gillar honom.. Det kan bara vara så att i blan kan man inte vara ”barn” utan måste snabbt ta ett beslut som en vuxen man och inte tramsa och fjomsa..
Jag vill aldrig att stefan ska vara någon annan. HAn kommer att bli världens bäste far! Utan tvekan, när den dagen kommer?
Vi behöver distans som kusin Micke säger.. Det är det enda som skulle kunna få oss att någonsin kunna se på varandra med samma glöd än bara sorg och kanske ilska..
MVH Sandra
Förästen Hej Sparvos;) Hälsa Damen.
Sandra
Väldigt fint skrivet och mycket fina bilder! Önskar er lycka till med allt nu!
Hej Stefan och Sandra,
Vare sig det är ett uppbrott eller en tankeställare så är det enklare att hantera än att alltid ens vara tillfreds med sig själv, hur svårt är det inte då att växa ihop med en annan människa, om än sin kärleksvän och partner. Är ni två starka, öppna och människovänliga personer så har ni alltid det med Er, det är i alla fall mycket bättre det oavsett vad som händer än att rädas vad som skulle hända om det tog slut. Förr i tiden så satte ekonomin band kring förhållanden och höll ihop människor, de som måste jobba hårt blir då kanske inte mer än ett arbetslag ihop. Tur är att vi kan hitta fler aspekter i livet om vi inte tyngs av alla tankar på hur människan borde vara. Ni har ju en sån härlig livsglädje båda två vad jag kan gissa mig till, njut av den, tillsammans eller envar. Till sist så tycker jag att många klagar på dig Stefan, att du skulle skriva dåligt och så, jag tycker inte alls det och de tankar och frågor du för fram är inte bara underhållande utan även utlämnande och viktiga för andra att fundera på !
Mvh Jesper
Fy fan vad ni kommer att ångra er. Tro mig! Sitter i precis samma sits som ni nu. Kämpar mig tillbaka. Det ÄR inte kul när ensamheten sätter in. Om jag kunde vrida tillbaka tiden skulle jag def. göra det på en gång. Man vet som sagt inte vad man har förrens bådet står…… tomt. Tänk på det! Det är inte värt att nätter, kvällar med tårar. Älskar man någon så gör man något åt det!! Visst man trodde man skulle leva livet och att allt skulle gå så lätt, men man lurar bara sig själv. Det finaste man har, varför släpper man det?
det ni kanske inte inser är att det är här, just här och nu som ni måste kämpa ihop, fortsätta. Det blir inte bättre med någon annan, visst ni får passion och tror wow detta måste vara rätt, men se om det håller 8 år med den personen med och vad som händer då… tyvärr. Det är så här att ha långvariga förhållanden, man tvingas kämpa, ibland är det dåligt inte i veckor utan år, men till slut kommer man tillbaka till varandra, tryggheten, den djupa vänskapen och kärleken… den stilla brinnande lågan, den där passionerade elden varar aldrig, förutom i minnet.
Kanske behöver ni bara tiden ifrån varandra, de flesta går tillbaka till varandra i alla fall för ett försök till, lycka till hur det än blir.
Flera Sandra, oj nu blev det förvirrat
Inne i dimman så att säga. Vilka fotomodell bilder på Sandra no 1 dock. Kristallklart.
Jag tänker på hur jämbördiga individer ni nog måste vara, starka på vissa vis, det är ju både bra som grund, men gör det svårt att hålla samman när man förändras med åren och viljan kanske tryter, är det månne det jämlika samhällets aber ? Tänker bara på hur mycket jag själv förändrats med åren. Skulle jag valt mig själv för 20 år sedan ens ? Nu blev det djupt filosofiskt. Bäst att sluta tvärt.
Jag och min tjej blev ihop ganska precis samtidigt som dig och Sandra, kommer så väl ihåg när vi satt och tittade på villa-medusa och va nykära. Åren går fort…sjukt att ni har gjort slut. Hoppas sanerligen att ni hittar tillbaks till varandra, även om det kan komma att ta tid! Kyrzja skriver att du ska ut och leka, tro mig, Kyrzja vet ingenting om livet och kärleken. Ha det bra, både Sandra och Stefan!
Nu blev jag ju helt tårögd när jag läste detta inlägg. Gillar er båda verkligen mycket!! Hoppas ni båda blir lyckliga!! Vem vet, ni kanske hittar varandra igen i framtiden
Kramar!!
grym blogg
Tråkigt att läsa att ni gjort slut, men ibland hamnar man på olika spår i livet men som du skrev.. man vet aldrig om era vägar kommer korsas igen i framtiden. Lycka till.
va sorligt att det kan bli så.
det är tur att du ser det som att ”dethär är början” istället för ”nu slutar allt..”. det kommer ordna sig. det vet du 
stor kram /ida
Att du är rädd för att skaffa barn Stefan på grund av din”brutala uppväxt” är så dumt sagt, du är helt enkelt för upptagen av ditt festande och vill inte ta ansvar med barn och lungnare hemmaliv, du blir säkert en mycket bra och rolig pappa när
du har lekt färdigt! Mycket bra skrivet från Andreas och många andra.
Lycka till båda två.
Uppdatera! Vad har hänt sen i förrgår? Går ihjäl av nyfikenhet…!
Hallå….
Ja vet vart jag ska börja….
Efter detta inlägg drog jag och paddlade med ett gäng vänner.
Kom hem i natt….
@ Alla
Tack för era åsikter, råd och värderingar.
@ Andreas.
Vet jag vem du är? Det känns som du känner mig/oss. Det mesta du skriver stämmer. Du skulle kanske satsa på psykolog (kanske redan är)
Tack för det du skrev, MYCKET tänkvärt!
@ Kusin Micke
Ja livet, var inte lätt på unga dag. Och inte just nu heller.
Men, när det är på botten, är det enklare fram till toppen..
—————-
Just nu sitter jag i soffan och funderar mycket djupt på mitt liv.
/ Sahlin
Tråkigt:(
Shit vad djupt allt detta blivit.Kanske inte bästa att hänga ut allt för mycket här, det blir lätt fel .
Låt dig distraheras lite Stefan så får tankarna mogna i bakgrunden. Är mycket som ska vridas och vändas på i huvudet, då behöver man få lite i händerna så man glömmer det för stunden i alla fall. Kul att bloggen förmodligen kan ge dig lite andra upplevelser och stöd nu eller hur ?
Jag sitter här och gråter, fan vad tråkigt. Blev tagen av din fina text Stefan. Vad skönt att ni går isär som vänner, ni är otroligt vackra människor båda två och jag hoppas att livet löser sig till det bästa för er båda. Underbara bilder. Kram Emilie
herregud, vilken man du är. vilken kvinna hon är. att ni kan komma ut ur det här och fortfarande vara vänner och fortfarande uppskatta varandra… det här inlägget ger mig rysningar, så himla fint skrivet. du verkar vara en väldigt fin kille. you give hope to mankind
Hejsan
Jo jag ville oxå säga att det var kul att det var så många som brydde sig..
Tycker oxå att allt suger.. men jag var tvungen att gå vidare lixom..
JAg hoppas som ni att vi faktiskt kommer gå ur detta helskinnade.. vi har dock inte börja procesen helt.. men mäklare har kontaktats.. Men jag antar att det är jag som som får pcka.. i allafall mina delar av hemmet.. det är ju dock en hel del som faktiskt går i mitt flytt lass… hade ju ett helt hem med mig från början..
Men Stefan ska väll oxå få sin del av handukar och annat man fakriskt behöver i ett nytt hem…
Ha det bra.. Livet går vidare och man har bara ett..
Sandra
Det är som det är.
Men som ni båda två verka inse är att livet går vidare.
Men det är inte så kul till att börja med…..
Vill bara önska er båda två lycka till!
Nej, vad sorgligt. Sandra du är så vacker och Stefan du verkar som en härlig person! Vill inte verka som en galning som kommenterar okändas liv men jag tycker att ni verkar äkta. Många killar är rädda för tanken på barn men när de väl umgås med barn älskar de dem. Jag tror Stefan kommer ångra sig om Sandra skulle få barn med nån annan dock.
Hoppas det ordnar sig, vad ni nu bestämmer er för!
Hej Stefan o Sandra.
Våga lita på att allt är menat, att allt i livet sker av en orsak.. <3
Ring om jag kan vara till hjälp med något.
Kraft o mod nu båda!
/Erika
Love you Stefan. Tråkigt när det blir på det här viset. Hoppas att ni båda blir lyckliga och att det var det rätta även fast jag egentligen hoppas att ni hittar varandra igen.
/Heavy-Metal
tJA GUBBEN! JA JAG HAR HÖRT PÅ OMVÄGAR ATT DU OCH DIN SANDRA HAR GÅTT VIDARE, TRÅKIGT OCH TRIST! MEN SOM DU REDAN VET I VÅRA YNGRE DAGAR DÅ DU OCH JAG OCH JOCKE SÖRENSEN M FLERA SÅ HADE VI ALLA 3 EN LIKA DAN UPPVÄXT MED SKIT BAKOM OSS OCH SÅ VIDARE. vI HADE KUL OCGH LEVDE LOPPAN M,M MEN SEN BLIR VI ÄLDRE, LIKSOM VUXNARE LÄSKIGT ATT SÄGA? MEN SÅ E DET? VI HAR EJ SAMMA KONTAKT IDAG OCH SÅ.. JAG MENAR JOCKE HAR TJEJ OCH ETT LANDSTÄLLE, DU HAR DITT, JAG HAR SNART EN DOTTER OCH BOR EJ ENS I NÄHETEN AV JAKAN LÄNGRE, MEN DÅ OCH DÅ TRÄFFAS VI PÅ HÄLSAR SNACKAR LITE, JAG E JU PÅ ZTATUS I K5 SOM DU KANSKE REDAN VET? THATS IT! MEN VAD JAG VILLE SÄGA MED DENNA TEXT ÄR ATT HOPPAS DU OCH KANSKE SANDRA EN DAG FINNER VARANDRA IGEN LIVET E JU KORT, TA VARA PÅ DET. mEN! DET KAN BARA DU/NI PÅVERKA ?mvh. EN SNART NYBLIVEN STOLT PAPPA
Det verkar som om livet har gått vidare för er bägge två nu…..
Kan inte Sandra få en blogg här med så vi får lite paralellspår
Nä vad trist, eller vad man nu ska säga. Följde varenda avsnitt av Villa Medusa (på den tiden man fortfarande var ung och levde studentliv…minns man med en gnutta nostalgi) och jag gillade er båda skarpt.
Hoppas ni får det bra i framtiden båda två!
Verkar långt bort den tiden, numera är inläggen här klart mer kyliga än kärvänliga, motvarandra då, de tu.
Fan inte visste jag att du kunde skriva så här fint, vafan..
Trode inte du va typen som skulle få mig ”Rörd” Du fattar..
Ha det bra…
Du verkar ha fixat det ganska bra….
Hade det gött gubben!
Steffe är en man med många strängar på sin lyra, verkar dock som Sandra är fjärran numera. Nya tider, ny känslor…
Saker förändras, livet likaså.
Väldigt vackra bilder på er båda. Det måste kännas i hjärtat för er båda att titta på dom.
Fast det vore märkligt annars om det inte kändes i hjärtat, det var ju en LÅNG tid ni spenderade i hop.
Hoppas ni båda är lyckliga i era nya liv.
Vad du gör Stefan det ser man ju klart och tydligt:)
Hoppas Sandra är lycklig också.
Dan
Vore en intressant update det, att få reda på hur hon gått vidare
Man ska aldrig säga aldrig… Ibland behöver man tid ifrån varandra, man behöver bryta upp för att inse att man vill leva tillsammans!
Helt klart Emmie, det är trevligt med dem som ger relationen och kärleken en chans att mogna och fördjupas även om det betyder lite uthållighet. Generellt sett då, vad som gäller S och S vet ju bara de då. Fina bilder på dig med på din sida Emmie =)