Här kommer mina tankar, åsikter och besvikelse.  Jag är ingen stjärna på att skriva som Robban, men ska försöka formulera mig så bra jag kan i text.

Som alla vet så var jag och Sandra ute och reste i Thailand. Vi hade helt underbart på ön Ko Lipe i södra Thailand. Där träffade vi Calle och Rebecca ett yngre par från Täby. Vi träffade dem på färjan till ön. Sandra började tala med dem. Dem snackade hela vägen tills vi kom fram till ön. Där bestämde vi oss för att äta middag första kvällen.

Vi har aldrig träffat tidigare och vår åldersskillnad var 10 år. Ordspråket ” ålder spelar ingen roll”
Stämmer stenhårt. Vi hade så sjukt kul med dem under första kvällen, så vi träffades varje dag efter första middagen. Man kan säga att vi hitta varandra. Vi var väldigt olika men ändå lika. Det är där som vänskap, glädje och tacksamhet kommer in i bilden.
Vi åkte vidare till Phuket (endast för att träffa gamla ”vänner” som bor där) Hade det inte varit för dem hade vi inte åkt dit. Men det var länge sen vi träffades. Sandra har haft en del mail kontakt med dem under åren, tills vi träffade dem nu. Vi (kan ju inte tala för dem) såg verkligen framemot att träffa dem. Vi har känt dem i cirka 7 år. Lustigt nog träffades vi också på ön Ko Lipe som vi precis hade kommit ifrån. Dem har bott i Thailand i 5 år nu. Har nyligen flyttat från Bangkok till Phuket.
Dem båda kommer ursprungligen från Värmland och är i vår ålder. Vi åkte en resa på cirka 8 timmar för att möta upp dem i Phuket. Vi skulle få bo hos dem, det kändes ju kanon bra och jätte kul. Dem bor rätt stort och hade ett gäst rum som vi kunde använda.

Vi kom fram på lördag kväll runt kl 19, vi hade planerat att åka till dem en dag tidigare än vad vi gjorde, så vi kunde hitta på något tillsammans på lördagen. Men fick ett sms om att vi skulle komma på lördag istället, för dem var så trötta. Självklart inga konstigheter med det. Min ärliga åsikt hade varit tvärt om. Kom så snart vi kan så vi kan hitta på mer och umgås den korta tiden vi ska träffas, det var ju trots allt flera år sen vi träffades.

Men det är min åsikt.
Väl där så hade vi fått besked om att vi skulle ta en taxi när vi kom in med bussen till Phuket. Kändes så där att dem inte skulle möta upp oss. Men av någon konstig anledning åkte dem och möte upp oss ändå på busstationen, de var ju skoj att dem ”orkade” det.

Sandra frågade innan: Ska vi ta in på hotell istället, för vi vill inte vara i vägen. Då fick vi svar. Att vi självklart skulle bo hos dem.

Det fanns ingen glädje i att vi kom alls kändes det som.
Jag vet att de båda jobbade på dagarna och det var vi medvetna om när vi kom dit. Men jag och Sandra såg det bara som en möjlighet att utforska på egen hand under dagarna.
Men att inte visa något intresse i att hitta på något på kvällarna, man fick dra fram vad vi än skulle göra. Gå ut och äta.. Vi var bara hos dem i 3 hela dagar och att inte ens orka vara intresserade av att vi faktiskt hade åkt dit för att hälsa på just dem. Vi hade som jag skrev tidigare inte åkt till Phuket om det inte var för att vi så gärna ville hälsa på dem. Vi visste innan att de kanske skulle vara trötta när de kom hem från jobbet, det hade dem sagt till Sandra. Men snälla det var 3 dagar av deras liv. Tydligen är det ofta folk och släktingar där och hälsar på. Men det ska väll inte drabba oss för att vi ville hälsa på. Trodde att det var ömsesidig vilja. Varför inte säga som det var då, att vi skulle bo på hotell i stället och ses när de hade lust. Fast då hade vi nog inte setts..
För min del kändaste nästan på en gång att det inte var okej. Jag frågade Sandra ska vi inte ta in på hotell i stället så vi inte är ovälkommen.  Sandra sa nej, vi ger det hela en chans. Okej tänkte jag. Under dessa få dagar vi bott här, så har jag känt: Vilka är dessa människor egentligen? Kan man bli mer bitter? Självklart finns det värre. Men herregud vad allt var besvärligt och bittert.

Dem klagade nog fan på allt som fanns. Det fanns ingen positivitet hos detta par längre. Vad hade hänt? Är det något jag tar avstånd från är det bittra, negativa folk som inte ser positivitet någonstans. Sån borde skaffa ett nytt liv eller gå på glädjeskola!
Vilken besvikelse vi båda fick uppleva. Vi försökte ge förslag om massa saker vi skulle hitta på, men nä, allt var jobbigt och passade inte . Visa saker skulle dem aldrig falla sig in att gör. Ett tag blev jag så irriterad att jag gick upp och packa väskan och skulle dra. Men tänkte vi gör ett nytt försök. Dem var som hund och katt mot varandra. Nu går du in i duschen, gör si och så. Ett tag var han så mot mig med allt jag gjorde. Stefan torka av skorna, Stefan stäng dörren. Nu innan vi åkte” Stefan du ska gå och lägga dig nu för vi ska sova”. Men snälla pappa, tror du på det skälv eller?

Allt vi frågade om var så jobbigt.
En liten ironi i det hela, var han att sa till mig. Du måste börja skriva mer ärligt och uthängande i bloggen. Så jag tog steget han rekommendera mig om. Att verkligen skriva vad fan jag tycker!
Så den bittra sanningen är att detta par kommer  troligtvis inte vilja umgås med mig efter dem läst vad jag skrivit, eller så kanske det är en väckarklocka.  ( Det kommer märkas)

Jag behöver i alla fall inte denna negativitet i mitt liv.
Visa vänner (eller var det vänner?) växer man ifrån eller som i detta fall. Så kände jag att vi inte hade eller kommer ha något utbyte med varandra i framtiden. Mycket tråkigt tycker jag! För innan vi kom såg både jag och Sandra så himla mycket fram emot att träffa dem.

Jag vet att du läser detta och vill ge dig ett tips.
Livet går väldigt fort, se inte allt så jobbigt och försöka att få lite glädje i livet.

Ett skratt förlänger livet, har jag hört.

TACK ALLA !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
NU BLEV JAG GENAST GLADARE !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

DÅ KÖR VI VIDARE