Arkiv för juli, 2009

Halva partygänget är redo att se botten av spriten. Nu drar vi till visby beach club och testar pulsen där idag. Vart är vargen:)

Så där:) då går man på planet till sveriges ibiza. Finns risk för party….

Statusuppdatering från mobilen

Hur vet man vad som är fram och bak på en daggmask?

Vad gör ryssen på ÖB?

Innan vi dundra ut på vatten med kanoterna behöves det lite inköp

Ryssen besöker ÖB :)

Svartån

I fredags åkte jag på kanotpaddling i Svartån med ett gäng vänner.

Känner att det var skönt att komma bort från allt. Vi båda skulle dock paddla ihop, men Sandra är och har varit i Värmland i typ två veckor nu, lika bra att vi får distans. Suger häst att sitta hemma och deppa.

Har funderat och funderat och känner att livet kommer bli kanon bra förr eller senare. Jag kommer att ta detta som en erfarenhet och ett vackert minne av många års upplevelser.

Nya blickar framåt, nervöst men med positiv inställning att allt blir bra. Nu ska jag fokusera mig på jobb, vänner, träning.

Det finns en till som försvinner från mitt liv också, gamla lilla Cider. Katten följde med i Sandrapaketet för alla år sen och självklart kommer jag inte säga något om det nu. Kommer dock sakna den lilla odågan :) Cider är som en familjemedlem. Får komma och hälsa på hos Sandra och Cider i framtiden.

Paddlingen började kanon på fredagen, men det öste ner sjukt mycket på lördagen. Det var kanon kul att paddla :) Har ni lite foton

Funderat klart!

Nu är det ett nytt liv som gäller! Gammal eller ny kärlek, det får framtiden visa. Måste fixa ny bil, ny lägenhet, ny motivering i livet…  Öppen för alla förslag!!!

Farväl Sandra

Det började för mer än 8 år sen.

Vi båda var med i Villa Medusa i Österrike. Jag träffade Sandra på hotell Oden dagen innan planet lyfte. Det var första gången jag såg Sandra i mitt liv. Jag var 21 Vi var 8 deltagare som åkte ner för att göra inspelningen för kanal 5. Dokusåpa var nytt på den tiden. Förväntningarna var enorma från min sida. Det är absolut en av dem roligaste tiderna jag haft i mitt liv. Ni som sätt programmet vet exakt hur vi röjde och hur sjukt kul vi hade.

Min plan var att härja och strula runt. Men så fanns det en söt tjej som såg ut som 16, fast hon var 23. Det var Sandra som jag nästan delat 10 år av mitt liv med.

Kärleken var oundviklig. Har aldrig tidigare tittat så djup i någons ögon som Sandras. Våra blickar var så starka att tiden stod still. Jag träffade min livskamrat i en dokusåpa, på dem mest skumma förhållandena som finns. Sen första dagen vi träffades har vi bott ihop.

Kärleken blev så stark under inspelningarna, så vi blev tillsammans under programmets gång. Vi upplevde otroliga upplevelser under dem 5 veckorna. När vi hör vår låt, så går minnena tillbaka till Villa Medusa där vi träffades.  Hörde låten idag, skumt!?

När vi kom tillbaka till Sverige så flyttade vi ihop direkt. Vi kände att vi inte kunde vara utan varandra.
Sandra flytta upp till Stockholm från Värmland. Vi bodde hos min morsa ett tag och tills vi till slut hitta en lägenhet i Solna. Äntligen fick vi ett gemensamt hem att börja vårt liv i.

Några år senare köpte vi vår drömlägenhet. I två år vänta vi på att lägenheten skulle bli klar, en stor 4:a i Solna. Så pass stor så vi kan få en liten tillökning i familjen. När vi flytta in kändes en enorm glädje, trygghet och framtid. Vi var så himla glad, vi trodde inte det var sant.

Under årens gång har mycket hänt, som i alla förhållanden. Det går upp och ner. Visa gör snabbt slut, visa kämpar på vidare.

Jag och Sandra är väldigt olika men ändå lika på något sätt. Sandra har drömt om både giftermål och barn. Jag har varit tvärt om. Jag har fått för mig om man gifter sig så slutar det ofta i skilsmässa. Att skaffa barn har jag också varit osäker på. Kan bero på min brutala uppväxt med min så kallade pappa. Jag har hört, att blir man misshandlad som barn, så kan det hända att man ger samma till sitt barn. Herrgud, min rädsla för det har hejdat mig kraftigt! Men alla säger att jag skulle bli en kanon rolig farsa, så knäpp och äventyrlig jag är. Kanske det… Jag vet i alla fall att Sandra skulle absolut bli en av värdens bästa mammor.

När man tillbringar så lång tid med en partner så kan det hända att man växer ifrån varandra. Man måste jobba för förhållandet. Jag kan inte stå stolt och säga att jag gjort det :( Jag har varit dålig på att ta hand om sysslor i hemmet och lagt ner för mycket jobb på mina företag. Samtligt blev vårt förhållande mer och mer lindande, både pågrund av det och annat.

Vi stod och stampa på samma plats, åkte på samma spår. Passionen, fjärilar i magen och att kunna skratta och göra saker tillsammans hade försvunnit. Och då går det neråt. Vi testade att gå till parterapi men tyvärr tycker jag att den vi träffade var totalt värdelös. Dagar gick, veckor gick, månader har gått och det blev inte bättre.

Lyckligtvis så har vi inte haft ett bråkigt förhållande med skrik och annat jobbigt. Utan mer av den onda verkligheten när man bara forsätter och fortsätter i samma trista tråkiga vardag. Sexlivet försvann, glädjen försvann och hoppet på att det skulle bli bättre blev bara värre för varje dag som gick.

Vad hände? Vi som är det längsta dokusåpa paret som hållit ihop. Vi som stod starka tillsammans när många av våra vänner gjorde slut. Det har ju varit vi sen vi var ”små”  Vi har gjort allt tillsammans…

Idag har jag och Sandra bestämt oss för att gå vidare i livet. Vidare till vad? Ja det kan endast morgondagen utvisa.

Hur känner jag mig?
Jag tycker att det är fruktansvärt tragiskt och hemskt jobbigt. Tryggheten, och att alltid Sandra funnits hemma, alla sms och ringningar per dag. Att delat säng med en person i så många år. Här om dagen tänkte jag, tänk om Sandra skulle råka ut för en trafikolycka, vad skulle jag göra då? Skulle jag orka leva längre? Skulle mitt liv kunna bäras. Nu idag ska vi gå skilda vägar och leva två olika liv. Som om vi inte varit med varandra. Skum tanke.

Jag känner även en glädje för oss båda och mig själv. Ett nytt hopp ett nytt kapitel i mitt liv. Det bästa ur detta är att vi båda känner likadant. Vi kom tillsammans till insikt att vi måste dra i handbromsen och göra något, åt vår inlåsta tågvagn som bara åkte på ett och samma spår varje dag. Jag känner nu att för varje dag som går så har vi absolut gjort det bästa beslutet i dagsläget. Vi behöver få luft båda två. Vi behöver komma bort från varandra.

Jag känner att mitt liv börjar i morgon. Jag känner att mitt liv kommer bli mer fyllt av glädje, skratt och liv. Men om vår kärlek till varandra är så pass stark som den varit en gång i tiden, så är det inte omöjligt att vi hittar tillbaka till varandra en dag. Det kan endast framtiden visa.

Idag är vi vänner och kommer göra en bodelning. Jag tror och hoppas på att allt kommer går bra och att vi stöttar och hjälper varandra den sista tiden vi har kvar.

Sandra, du kommer alltid att finns i mitt liv på något sätt.

Jag avslutar detta inlägg med lite bilder på oss tillsammans. Och ser fram emot mitt nya liv som sakta men säkert kommer att börja nu.

Statusuppdatering från mobilen

Ett nytt kapitel i mitt liv har börjat. Både positivt och negativt. Mer om det snart….

Yeee -4kg på en vecka. Länge leve tonfisken. Och powerwalk varje dag. 21 burkar kvar. Gymmet next!

Ryssen hitta en mini igelkotte. Den ska vi grilla.

KÖP INTE DEN HÄR

KATASTROF!!!!!!!!!!!!!!!!!!

KATASTROF!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Fy fan vad äcklig denna var. INTE ens Cider äter upp tonfisken från Pride. USH!!

DET HAR GETT RESULTAT!!!!

Grymt nöjd över endast sex dagar och resultatet är synligt på kroppen. Har dock fuskat två gånger. Sandra bakade ju äppelmuffins, då kunde jag inte hålla mig. Sen hade vi middag hemma då blev det lax.

Men annars har jag hållit mig till tonfiskburkarna och kommer fortsätta. När man ser resultat så blir jag ännu mer motiverad och bestämd.  Jag har 24 tonfiskburkar kvar av 42.

Nu ska jag iväg och grilla hos Eddy Cabrera. Ska först kolla om man kan köpa och grilla tonfisk på Ica.

Blev lite skillnad

Förre

Förre

Efter

Efter

500 meter ovanför Stockholm

Igår hade jag möte med Fredrik Argelid (se bild i tidigare inlägg) Han är en vän till mig sen 15 år tillbaka. Hans intressen är rock, tatueringar och film, plus sin annorlunda inställning till allt.
Han kommer bli en del av bloggen senare framöver. (Mer om det snart)

Sen ringde ballongpiloten Oscar, och meddela att det finns två platser för en färd över stan. Jag ringde genast Sandra och sa till henne nu eller aldrig.

Kl 20.45 lyfte vi :)

Det var grymt nice! Sandra var lite skraj i början, men på 200 meter titta hon upp från golvet hahaha. Jag rekommenderar verkligen att boka in en ballongfärd!! Ni som gjort det vet :)

Här har ni massa kort från äventyret

Kärt återseende

Calle och Rebecca var på middag hos oss. Vi träffade dem på ön Ko Lipe i Södra thailand i mars. Vi hade kanon kul där. Kolla in tidigare inlägg här.

Jag håller ju på med min tonfiskdiet som går framåt. Men byte ut den i kväll mot grillad lax och sallad.
Det var betydligt godare än tonfisken hehe. Det var kanon kul att dem kom på besök.

Lax och sallad mycket godare än tonfisk i burk

En bild från Ko Lipe i Thailand på Calle o Becca


500 meter ovanför vackra Stockholm