Här kommer mina tankar, åsikter och besvikelse. Jag är ingen stjärna på att skriva som Robban, men ska försöka formulera mig så bra jag kan i text.
Som alla vet så var jag och Sandra ute och reste i Thailand. Vi hade helt underbart på ön Ko Lipe i södra Thailand. Där träffade vi Calle och Rebecca ett yngre par från Täby. Vi träffade dem på färjan till ön. Sandra började tala med dem. Dem snackade hela vägen tills vi kom fram till ön. Där bestämde vi oss för att äta middag första kvällen.
Vi har aldrig träffat tidigare och vår åldersskillnad var 10 år. Ordspråket ” ålder spelar ingen roll”
Stämmer stenhårt. Vi hade så sjukt kul med dem under första kvällen, så vi träffades varje dag efter första middagen. Man kan säga att vi hitta varandra. Vi var väldigt olika men ändå lika. Det är där som vänskap, glädje och tacksamhet kommer in i bilden.
Vi åkte vidare till Phuket (endast för att träffa gamla ”vänner” som bor där) Hade det inte varit för dem hade vi inte åkt dit. Men det var länge sen vi träffades. Sandra har haft en del mail kontakt med dem under åren, tills vi träffade dem nu. Vi (kan ju inte tala för dem) såg verkligen framemot att träffa dem. Vi har känt dem i cirka 7 år. Lustigt nog träffades vi också på ön Ko Lipe som vi precis hade kommit ifrån. Dem har bott i Thailand i 5 år nu. Har nyligen flyttat från Bangkok till Phuket.
Dem båda kommer ursprungligen från Värmland och är i vår ålder. Vi åkte en resa på cirka 8 timmar för att möta upp dem i Phuket. Vi skulle få bo hos dem, det kändes ju kanon bra och jätte kul. Dem bor rätt stort och hade ett gäst rum som vi kunde använda.
Vi kom fram på lördag kväll runt kl 19, vi hade planerat att åka till dem en dag tidigare än vad vi gjorde, så vi kunde hitta på något tillsammans på lördagen. Men fick ett sms om att vi skulle komma på lördag istället, för dem var så trötta. Självklart inga konstigheter med det. Min ärliga åsikt hade varit tvärt om. Kom så snart vi kan så vi kan hitta på mer och umgås den korta tiden vi ska träffas, det var ju trots allt flera år sen vi träffades.
Men det är min åsikt.
Väl där så hade vi fått besked om att vi skulle ta en taxi när vi kom in med bussen till Phuket. Kändes så där att dem inte skulle möta upp oss. Men av någon konstig anledning åkte dem och möte upp oss ändå på busstationen, de var ju skoj att dem ”orkade” det.
Sandra frågade innan: Ska vi ta in på hotell istället, för vi vill inte vara i vägen. Då fick vi svar. Att vi självklart skulle bo hos dem.
Det fanns ingen glädje i att vi kom alls kändes det som.
Jag vet att de båda jobbade på dagarna och det var vi medvetna om när vi kom dit. Men jag och Sandra såg det bara som en möjlighet att utforska på egen hand under dagarna.
Men att inte visa något intresse i att hitta på något på kvällarna, man fick dra fram vad vi än skulle göra. Gå ut och äta.. Vi var bara hos dem i 3 hela dagar och att inte ens orka vara intresserade av att vi faktiskt hade åkt dit för att hälsa på just dem. Vi hade som jag skrev tidigare inte åkt till Phuket om det inte var för att vi så gärna ville hälsa på dem. Vi visste innan att de kanske skulle vara trötta när de kom hem från jobbet, det hade dem sagt till Sandra. Men snälla det var 3 dagar av deras liv. Tydligen är det ofta folk och släktingar där och hälsar på. Men det ska väll inte drabba oss för att vi ville hälsa på. Trodde att det var ömsesidig vilja. Varför inte säga som det var då, att vi skulle bo på hotell i stället och ses när de hade lust. Fast då hade vi nog inte setts..
För min del kändaste nästan på en gång att det inte var okej. Jag frågade Sandra ska vi inte ta in på hotell i stället så vi inte är ovälkommen. Sandra sa nej, vi ger det hela en chans. Okej tänkte jag. Under dessa få dagar vi bott här, så har jag känt: Vilka är dessa människor egentligen? Kan man bli mer bitter? Självklart finns det värre. Men herregud vad allt var besvärligt och bittert.
Dem klagade nog fan på allt som fanns. Det fanns ingen positivitet hos detta par längre. Vad hade hänt? Är det något jag tar avstånd från är det bittra, negativa folk som inte ser positivitet någonstans. Sån borde skaffa ett nytt liv eller gå på glädjeskola!
Vilken besvikelse vi båda fick uppleva. Vi försökte ge förslag om massa saker vi skulle hitta på, men nä, allt var jobbigt och passade inte . Visa saker skulle dem aldrig falla sig in att gör. Ett tag blev jag så irriterad att jag gick upp och packa väskan och skulle dra. Men tänkte vi gör ett nytt försök. Dem var som hund och katt mot varandra. Nu går du in i duschen, gör si och så. Ett tag var han så mot mig med allt jag gjorde. Stefan torka av skorna, Stefan stäng dörren. Nu innan vi åkte” Stefan du ska gå och lägga dig nu för vi ska sova”. Men snälla pappa, tror du på det skälv eller?
Allt vi frågade om var så jobbigt.
En liten ironi i det hela, var han att sa till mig. Du måste börja skriva mer ärligt och uthängande i bloggen. Så jag tog steget han rekommendera mig om. Att verkligen skriva vad fan jag tycker!
Så den bittra sanningen är att detta par kommer troligtvis inte vilja umgås med mig efter dem läst vad jag skrivit, eller så kanske det är en väckarklocka. ( Det kommer märkas)
Jag behöver i alla fall inte denna negativitet i mitt liv.
Visa vänner (eller var det vänner?) växer man ifrån eller som i detta fall. Så kände jag att vi inte hade eller kommer ha något utbyte med varandra i framtiden. Mycket tråkigt tycker jag! För innan vi kom såg både jag och Sandra så himla mycket fram emot att träffa dem.
Jag vet att du läser detta och vill ge dig ett tips.
Livet går väldigt fort, se inte allt så jobbigt och försöka att få lite glädje i livet.
Ett skratt förlänger livet, har jag hört.
Hej
Robban och jag känner varandra från Robinson och från en grej i Kiruna. Jag gillar honom , men tycker att han och du i era ”tävlingar” är lite FÖR roliga och ibland FÖR risktagande. Jag är själv 68 år så det kan väl påverka min syn på saken. Jag bjuder hit folk som jag träffat ungefär som du hade träffat det där paret. Skillnaden är att jag menar vad jag säger. Jag ställer inte i utsikt att vi skall ha obegränsat med sprit och öl eller lyxig mat, åka på krogen/puben (6 mil), utan talar om vad de kommer att kunna göra hos oss. Lite ridning eller skoteråkning, fiske och en totalt ostörd miljö i skogen. älgkött som huvudrätt och kanske fågel och fisk. Då vet dom vad som väntar och väljer själva. Jag är pensionär och har tid att umgås när jag inte är ute och sjunger.
Skit i det där nu. Ett förhållande kan ändras på några år och den dåliga stämningen kände du säkert redan när ni kom: Du skulle ha dragit!
Mvh
Björn
Fyyy vad tråkigt Stefan! Kan säga såhär att jag vet precis vad du snackar om,och att jag skulle vilja vara så modig som du att berätta för denna person hur jag känner. Men det är så känsligt att varken jag el andra i denna persons sällskap vågar säga nåt.. Varför kan man inte njuta av livet och allt kul o härligt som ingår i det??:-S Då är det lika bra o plocka bort dom,och koncentrera sig på sitt eget liv o sin lycka,för det ska INGEN förstöra för mig! Ha en kul dag Stefan!:-)
Näää riktigt trist… Men det vart ju som tur va bara 3 dagar av en lång underbar resa.. =)
Tråkigt när folk glömmer bort att leva…
Riktigt trist när man har olika förväntningar på en upplevelse!
Troligen hade de en stor kris i förhållandet o var inte upplagda alls på att ta emot besök just då, speciellt från ett par man kanske inte träffar så mycket.
I stället för att klaga på dem och hänga ut dem i bloggen kanke du kunde testa att maila dem i efterhand, eller varför inte fråga på plats: ”det är nåt som känns konstigt, hur känner ni att vi är här?” Eller ta en bira solo med killen o fråga hur förhållandet egentligen är, kanske ville han prata ut o sen hade det kunnat blir soft ändå på sitt sätt..
usch vad trist, men det är bara att inse att det finns människor som glömmer bort att livet ska vara kul att leva.
Jo visst är det sorgligt, men om ens sk vänner drar ner en ist för att bygga upp en så klarar man sig utan det sällskapet. Då sitter jag faktiskt hellre ensam i en grotta någonstanns om det alternativet ger mig mer livsglädje..
fast jag håller med inlägget här ovan. du kanske skulle konfronterat dem och sagt hur du kände det på plats. Hellre en rejäl käftsmäll en ett knivhugg i ryggen, så tycker jag iaf.
Jag kan bara hålla med dom ovan här,så tråkigt när sånt här händer.ha det bäst båda två.kram ingela
Efter jag läst ditt inlägg känns det som om de hade en fnurra på tråden, men de kunde ju ha sagt att det inte var lämpligt att ni kom. Det finns ju många hotell att tillgå. Trist att det blev sådär. Håller med Sverker ovan, det hade kanske varit bra om du varit ensam med killen och pratat med honom. Fortsätt skriv.
Mvh S
idioter! att slösa bort vänner som er, för ni verkar vara sjukt härliga personer
jag ska lägga det här inlägget på minnet och komma ihåg de sista raderna du skrev i det!
Nu får man ju lust att hälsa på Björn. Det där med ridning å lungt å skönt i skogen låter ju hur härligt som helst!
men det var inte det jag ville skriva, stefan, jätte bra skrivet =) tråkmånsar får skylla sig själva om dom blir uthängda på bloggar! =)
bra skrivet
Okej…det blev inget partnerbyte där då med andra ord…*tsss* Jag skojar !!! Gissar på att detta paret egentligen inte hade någon större lust att träffa er men hade inte ballar nog att lägga fram det utan höll god min. Det blev ju inte den optimala välkomst kommitén och det kändes stelt, krystat och uppgivet från er sida. Vissa personer växer man ifrån i livet fast man kan ha haft hur bra relation som helst tidigare, andra ändras med åldern. Det är bara glömma och gå vidare, finns säkert många andra sköna personer som ni kan hänga med i stället.
Man tjänar på att vara rak och ärlig även om sanningen kan kännas som en välriktad käftsmäll på mottagarens kind. Kul att se dig skriva längre inlägg Sahlin om vi nu ska lägga nåt positivt till den här mindre uppskattade upplevelsen.
/Mr Sundsvall
Sandra skriver:
Från min sida ser jag det bara som väldigt sorgligt, att vi inte var samma vänner längre, trots den mailkontakt vi har haft.
Men att maila och tala är 2 skilda saker!!
Jag gillar mina vänner från förr och Stefans inlägg förändrar inget i min inställning till dessa mäninskor.
Jag blev bara väldigt besviken på att vi lade så mycket energi på något som inte gav något tillbaka…
Allt har sin förklaring och jag dömmer ingen. Men om det inte var lämpligt att vi kom, kunde detta ha framförsts.
Då jag var jätte noga med att inte vilja vara i vägen. Men det var tre dagar av våra liv och vi hade väntat så läääänge på detta besök.
Om saker inte stod rätt till, vilket jag vet att det inte gjorde.. så var det synd att det blev fel.. men då borde man ha framfört att man inte tyckte det passade sig. Vi blev jätte ledsna över att vi inte var på samma nivå längre…
Jag vet att jobb och privat livet där borta inte var det bästa.. men…. Livet går vidare och jag vet att det fanns saker i deras liv som var under förändring, kanske kom vi under en mycket dålig tid i deras liv.. eller så var situationen som den var.. att de var så trötta på allt eller helt enkelt ogillade att vi kom? Ingen vet..
Men jag vet att Stefan har blivit kontaktad av honom, fast innan detta inlägg.. och det betyder ju att det inte fanns känslor som tyder på att han är omtyckt och intresse finns för vänskap.
Jag hoppas att detta inte förstör utan snarare tvärt om.. Att höra sanningen från en vän kan vara svårt. Men oxå ha den effekten om att man får reda på något som ingen har sagt. Kanske har ingen tyckt så tidigare, kanske har någon tyckt så.. ingen vet.. Men heller att få reda på när man gör något som sårar någon än att man fortsätter i samma anda..
Man är en bra vän som säger sanningen.. även om den svider rejält.
Men en vän säger inte saker för att vara elak utan av kärlek till sin vän……
Sandra
Det är sånt här som är intressant att läsa om
Fast nog tusan hade det varit schysstare att säga det direkt till dem än att hänga ut dem i bloggen. Trist att de inte hade stake att säga att det inte passade att ni kom men ändå. Personligen skulle jag aldrig hänga ut mina vänner i min blogg, det är inte snyggt i mina ögon.
Hoppas iaf att det löser sig mellan er och att ni kan fortsätta vara vänner om det är det ni vill!
Äeh fyfan va tråkigt,,, och dem bor i thailand med! Fan koppla av lite =/…
ni borde dragit direkt och sagt allt det här till dem! och sen lämna dem med ett ”ring imorn ifall ni e gladare!”.
Hej Stefan
Jag skulle kunna skriva en bestseller, på vänskap.
Men ”orkar” inte just NU…
Tja… Det gäller att fånga tillfällena, Ni skulle tagit in på hotell.
Här får du en dikt.
True Friends comes into your life
for a REASON
or
for a SEASON
or
for a lifetime.
Äkta och sanna vänner kommer in i ditt liv
av en orsak
eller
för en säsong
eller
för en livstid.
Dikt 2
Gå inte bakom mig, jag leder dig kanske inte RÄTT
Gå inte framför mig, jag följer kanske inte EFTER.
UTAN GÅ BREDVID MIG OCH VAR MIN vän . . .
© 2001 Jonny Blomkvist
Don´t walk behind me, i may not lead you right.
Don´t walk infront of me, i may not follow.
JUST DO IT; WALK BESIDE ME AND BE MY FRIEND…
Riktigt trist höru!! Fan får man främande så måste man ju förfan kunna rycka upp sig lite. Hade samma problem när jag och mitt ex var och hälsade på exets gammla klass kamrat i New York. Lägger ner stålar på en då 1996 en dyr resa och sedan sitta i deras lägenhet å uggla!! Fuck that!! Jag gjorde stan själv för min dåvarande flickvän visade färg och var en riktig tråkmåns!!! I en vecka fick dom ringa mej flera gånger på mobilen för jag hade dragit till nån klubb eller hängde i nån bar och glänste med lite svenska snapsvisor inför en måttligt road amerikansk publik! En gammal donna som såg ut som ett buffelskinn i fejset sa åt mig att flytta hem därifrån jag nu kom *S* Jag garvade så jag nästan pissade på mig och funderade ”är det så här utlänningar i sverige känner sig”.. Vissa människor kan bara inte bjuda till när det väl gäller. Fan jag skulle skämas om jag tog emot gäster och inte fixade och trixsade så att mina gäster får en kanon tid i mitt sällskap och verkligen känner sig välkommna.